I dagens samhälle är vi så fokuserade på att visa omvärlden vad vi har. Hur snygga vi är, vilka fina hus vi bor i, vilka exklusiva resor vi gör. Det är ett enda stort race. En evighetstävling där alla strävar efter det totalt omöjliga – perfektion. 

 

Mänsklighetens fåfänga har gått så långt att vi stoppar in okända material i vår kropp för att känna oss fulländade. Vi går på svältdieter och lägger ner tusentals kronor på att "må bättre". Jag har alltid undrat och kommer alltid undra varför ett snyggare utseende ska få oss att må bättre? Självklart ifrågasätter jag även mig själv i allt detta, för jag har ju också hakat på dessa trender. 

 

De som känner mig vet att jag redan som 15-åring bloggade och brann för att bygga upp unga kvinnors självkänsla. Personligen har jag aldrig lidit av mitt utseende. Jag är varken överdådigt "snygg" eller för "ful". Jag är varken för "smal" eller för "fet". Och brösten, de har jag väll aldrig stoltserat med, men jag har inte heller brytt mig om varken dess form eller storlek. 

 

I dag har jag bara ett bröst kvar och har gått upp en del i vikt. Bryr jag mig? Inte ett skvatt. Och visst grät jag när läkaren berättade att de skulle ta bort hela mitt bröst. Men så snart jag vaknade upp ur narkosen så grät jag av lycka för att det var borta – ett bröst mot ett liv, taget! 

 

Vi glömmer ofta bort att våra kroppar är magiska, unika och fantastiska. De är våra fordon som transporterar oss genom livet. Vi har ben att gå med och armar att hälla upp ett glas mjölk med. Och även de som kanske inte har dessa kroppsdelar är skonade med ett hjärta som slår, lungor som hjälper till att inhalera vinterluften, en hjärna som gör varje individ unik.

 

Njut av eran kropp, erat fordron. Gråt inte över dina extrakilon och våga se dig i spegeln och älska det du ser. För livet är ingen skönhetstävling. Öka din livskvalitet och rikta istället ditt fokus på verkliga problem. Sträck ut en hjälpande hand till en utsatt människa eller offra en shoppingrunda och volontärarbeta istället.

 

Att man ska behöva få cancer för att inse hur bedrövliga vissa vardagsrutiner och intressen är. Mitt liv kommer aldrig mer bli detsamma efter denna sjuka resa. Jag gör ett val och det är att resa mig starkare ur min sjukdom och göra någonting vettigt av resterande tid som jag har på den här jorden. Och aldrig mer ska jag behöva känna mig "ful". Jag tycker att vi kan skrota det ordet här och nu tillsammans med "perfektion" och "självförakt".