Idag om ett år.

Visst är det fantastiskt när livet rullar på igen? Man börjar sakta men säkert ta vid där man "slutade" på något sätt. Det har varit snurrigt en tid med mycket tankar och oro men rent generellt mår jag väldigt bra. 
 
Min kropp läker och det tar tid men kan man bara acceptera det så går processen fortare. Att leva här och nu är helt nytt för mig och det tycker jag om. Oron för framtiden ligger för tillfället på hyllan vilket känns bra.
 
Den senaste månaden har jag börjat med akupunktur mot stress och mitt ryggont.
Sedan har jag även börjat på stress-skola, något jag tycker de flesta borde gå på. Extremt informativt och jag är helt säker på att det kommer ge mig en massa bra verktyg och redskap för framtiden.
 
Jag har även införskaffat mig en hel del helande stenar, en kristallkula, inomhusfontän och en gong (kinesiskt slaginstrument för healing). 
 
Jag satsar extremt mycket på alternativ medicin och healing just nu. Min kropp behöver ta kraft från jorden och alla de element som finns på den. Jag har nästan helt slutat med kött och mejerier, undviker gluten och socker i den mån jag kan och äter en väldigt varierad ekologisk kost. Kaffet har blivit en helglyx som jag unnar mig då och då. Likaså har jag NU även tagit farväl av alkoholen. 
 
För en månad sedan kunde ni se min resa i SVT:s program "I dag om ett år", länkar till serien nedan. Det var väldigt omtumlande att se sig själv så svårt sjuk. Jag vill aldrig bli så sjuk igen. ALDRIG. Den skräcken sitter i förevigt. Skräcken över att de jag älskar kanske ska behöva gå igenom samma resa är om ännu värre. Jag önskar så att alla runt mig börjar ta bättre hand om sig själva, äter bättre och tänker några extra varv med användandet av alla gifter som man dagligen utsätter sig för. 
 
https://www.svtplay.se/video/17592686/idag-om-ett-ar-min-historia/idag-om-ett-ar-min-historia-kanna-mig-frisk?start=auto&tab=2018 
 
 
 
Bröstcancer - alternativ medicin - trippelnegativ - utmattning

Arbetsträning och träningsglädje

Så underbart skönt att kunna skiva att det går åt rätt håll. Att den värsta av tid nu passerat. Att det blir bättre.
På bara två månader är det som livet tagit en tvärvändning. 
 
Jag har redan hunnit arbetsträna i en hel månad och det går så bra att det redan nu är dags för att växla upp tempot lite. Jag har dessutom så pass mycket ork att jag orkar med fysiskt krävande träningsmoment. 
 
Jag promenerar, simmar, gympar och går på mediyoga två-tre gånger i veckan. Blickar jag tillbaka till sommaren var det en pärs att bara simma 500 meter. Det kunde kosta mig en hel dag att få till den aktiviteten. Det fanns även stunder då jag inte klarade av köra bil eller gå över till min bästa vän för en fika. 
 
Se på mig nu - jag börjar planera för framtiden igen. Börjat slipa på mitt CV och funderar på vad nästa fas i livet ska bli. För första gången i mitt liv är känslan av att faktiskt inte veta otroligt skön.
 
Det är en befrielse att släppa alla förväntningar, släppa pressen med vad som "måste" ske inom sex månader. Arbetsträningen är inget långsiktigt projekt, det tar slut när jag jobbat upp min förmåga att "mäkta med" en anställning. Vilket kan innebära allt från två till fem månader. Vad händer sedan? INGEN ANING.
 
Och det är skönt. Bara så skönt. Jag får utrymme att fantisera och drömma om vad jag verkligen vill göra här i livet och tror mig veta redan nu vad det är. Hoppas jag får möjligheten att jobba i ett yrke där jag kan ta med mig mina livserfarenheter och kan hjälpa och stötta andra. Jag vill föreläsa, bli klar med min bok, jobba med människor och vara en röst för de som inte orkar. 
 
Förresten, mitt hår har blivit så galet långt nu. Jag börjar känna igen ansiktet som jag ser när jag kollar i spegeln. 
 
 
Bröstcancer - Rehabilitering - trippelnegativ

Som att vakna ur en dröm

Mitt inlägg om försäkringskassan fick spridning och jag har både varit med i tv-intervju med SVT och i Expressen. Men någonstans i allt det här så sköljer en "ny(gammal)" kris över mig.
 
För tiden rullar på och jag funderar över vad det var som egentligen hände. Hur kunde det bli såhär? Och när det blev såhär, hur kunde då samhället svika mig? Jag har vaknat upp ur mardrömmen. Förlorat så otroligt mycket på kuppen.
 
Jag vet inte hur jag ska reda ut det här. Så i dag har jag mest bara gråtit. För det finns så mycket sorg laddat i allt. Jag pratade med ännu en myndighet i dag och brast ut i gråt när jag insåg att jag kanske måste vända mig till soc. Jag. En akademiker. Världsvan. Alltid klarat sig själv. Aldrig varit arbetslös. 
 
Nu ska allt bara ut. För just i dag mår jag pyton. Jag orkar inte stå uppsträckt och stark varje dag. Men jag förväntas göra det. Jag skiter i era sympatier - för jag är i er värld den där personen som man bara läser om, hör om. "Så himla tråkigt för Johanna". 
 
Folk har slutat fråga hur jag mår. Jag är inte lika attraktiv nu när jag inte går på behandlingar längre. Nu när håret har växt ut och jag orkar mer. Men tiden står fortfarande stilla för mig. Jag har blivit en ailen. Hamnat utanför. Känner inte samma band till "normala" människor längre. 
 
Jag kan känna hur världen runt mig står med sina fördomsfulla glasögon och stirrar på mig från topp till tå. Cancer, du överlevde - vad är grejen?
 
Medans jag utreder min fertilitet, testar en passande bröstprotes, våndas över om jag någonsin kommer kunna jobba med min utbilding igen, brottas med myndigheter för att slippa bli utförsäkrad (vilket jag just nu har blivit), inte längre får på mig mina gamla kläder pga övervikt, kollapsar i rädsla för återfall och slås ut totalt av minsta infektion i kroppen. Så undrar jag vad som är det värsta som hänt just dig i dag? Missade du en klipptid? Blev du försenad till jobbet? Åkte du på magsjuka? Man får ha vardagsproblem. Jag saknar mina. Men jag kan inte låta bli att känna mig så brutalt bitter. Och så trött på okunskap - fastän jag så tydligt jag bara kan sprider ut den. 
 
Jag är så trött på att behöva vara så jävla tacksam. Det är halleluja hit och dit. Men det går så mycket djupare än så. I dag är en sådan dag. Det får vara så. Imorgon kommer en bättre. Men just nu ska känslorna ut.
 
Biverkningar - cancerbaksmälla - trippelnegativ