Arbetsträning och träningsglädje

Så underbart skönt att kunna skiva att det går åt rätt håll. Att den värsta av tid nu passerat. Att det blir bättre.
På bara två månader är det som livet tagit en tvärvändning. 
 
Jag har redan hunnit arbetsträna i en hel månad och det går så bra att det redan nu är dags för att växla upp tempot lite. Jag har dessutom så pass mycket ork att jag orkar med fysiskt krävande träningsmoment. 
 
Jag promenerar, simmar, gympar och går på mediyoga två-tre gånger i veckan. Blickar jag tillbaka till sommaren var det en pärs att bara simma 500 meter. Det kunde kosta mig en hel dag att få till den aktiviteten. Det fanns även stunder då jag inte klarade av köra bil eller gå över till min bästa vän för en fika. 
 
Se på mig nu - jag börjar planera för framtiden igen. Börjat slipa på mitt CV och funderar på vad nästa fas i livet ska bli. För första gången i mitt liv är känslan av att faktiskt inte veta otroligt skön.
 
Det är en befrielse att släppa alla förväntningar, släppa pressen med vad som "måste" ske inom sex månader. Arbetsträningen är inget långsiktigt projekt, det tar slut när jag jobbat upp min förmåga att "mäkta med" en anställning. Vilket kan innebära allt från två till fem månader. Vad händer sedan? INGEN ANING.
 
Och det är skönt. Bara så skönt. Jag får utrymme att fantisera och drömma om vad jag verkligen vill göra här i livet och tror mig veta redan nu vad det är. Hoppas jag får möjligheten att jobba i ett yrke där jag kan ta med mig mina livserfarenheter och kan hjälpa och stötta andra. Jag vill föreläsa, bli klar med min bok, jobba med människor och vara en röst för de som inte orkar. 
 
Förresten, mitt hår har blivit så galet långt nu. Jag börjar känna igen ansiktet som jag ser när jag kollar i spegeln. 
 
 
Bröstcancer - Rehabilitering - trippelnegativ

Som att vakna ur en dröm

Mitt inlägg om försäkringskassan fick spridning och jag har både varit med i tv-intervju med SVT och i Expressen. Men någonstans i allt det här så sköljer en "ny(gammal)" kris över mig.
 
För tiden rullar på och jag funderar över vad det var som egentligen hände. Hur kunde det bli såhär? Och när det blev såhär, hur kunde då samhället svika mig? Jag har vaknat upp ur mardrömmen. Förlorat så otroligt mycket på kuppen.
 
Jag vet inte hur jag ska reda ut det här. Så i dag har jag mest bara gråtit. För det finns så mycket sorg laddat i allt. Jag pratade med ännu en myndighet i dag och brast ut i gråt när jag insåg att jag kanske måste vända mig till soc. Jag. En akademiker. Världsvan. Alltid klarat sig själv. Aldrig varit arbetslös. 
 
Nu ska allt bara ut. För just i dag mår jag pyton. Jag orkar inte stå uppsträckt och stark varje dag. Men jag förväntas göra det. Jag skiter i era sympatier - för jag är i er värld den där personen som man bara läser om, hör om. "Så himla tråkigt för Johanna". 
 
Folk har slutat fråga hur jag mår. Jag är inte lika attraktiv nu när jag inte går på behandlingar längre. Nu när håret har växt ut och jag orkar mer. Men tiden står fortfarande stilla för mig. Jag har blivit en ailen. Hamnat utanför. Känner inte samma band till "normala" människor längre. 
 
Jag kan känna hur världen runt mig står med sina fördomsfulla glasögon och stirrar på mig från topp till tå. Cancer, du överlevde - vad är grejen?
 
Medans jag utreder min fertilitet, testar en passande bröstprotes, våndas över om jag någonsin kommer kunna jobba med min utbilding igen, brottas med myndigheter för att slippa bli utförsäkrad (vilket jag just nu har blivit), inte längre får på mig mina gamla kläder pga övervikt, kollapsar i rädsla för återfall och slås ut totalt av minsta infektion i kroppen. Så undrar jag vad som är det värsta som hänt just dig i dag? Missade du en klipptid? Blev du försenad till jobbet? Åkte du på magsjuka? Man får ha vardagsproblem. Jag saknar mina. Men jag kan inte låta bli att känna mig så brutalt bitter. Och så trött på okunskap - fastän jag så tydligt jag bara kan sprider ut den. 
 
Jag är så trött på att behöva vara så jävla tacksam. Det är halleluja hit och dit. Men det går så mycket djupare än så. I dag är en sådan dag. Det får vara så. Imorgon kommer en bättre. Men just nu ska känslorna ut.
 
Biverkningar - cancerbaksmälla - trippelnegativ

Nya krafttag

Under fredagen träffade jag min onkolog för att diskutera min sjukskrivning och välmående. Det har varit en liten nedförsbacke den senaste månaden, både på gott och ont. Och som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det svårt att hålla isär vad som är symptom på en cancersjukdom kontra "normala" vardagssjukdomar.
 
Som ni kanske har blivit införstådda med så är varje småsak, såsom en isittande huvudvärk eller magont ett litet dödsbesked på nytt. Man tappar helt känsla för vad som är normalt när rädslan för spridning eller återfall tar över tankarna.
Man känner och klämmer lite överallt på kroppen. Ibland kan jag vara rädd för att klia mig på vissa ställen i rädsla för att råka snudda en ny knöl. Jag är verkligen vettskrämd över att leva i denna kropp som jag en gång hyllat så högt. 
 
Det värmer gott i hjärtat och själen på både mig och min sambo när onkologen återigen understryker att jag blivit "botad". Är frisk. Hel (fast ändå halv). Jag tar till mig varenda ord. Men vi var alla överens om att själen fortfarande har en hel del att reda ut, så jag jag nickade förståndigt när onkologen föreslog att psykiatrin kanske skulle få "ta över".  
 
Ser fram emot att påbörja KBT och få nya verktyg för att hjälpa mig tackla de mentala striderna som lider. Vill ju så gärna tillbaka till ett hälsosamt tänkande. Själen behöver verkligen det. Jag behöver det. VI behöver det. Vissa dagar mår jag helt "normalt" men när de där jobbiga perioderna smyger sig in glömmer jag helt bort det där som jag annars kallar för "ljuva livet". Hamnar i fallgropar så djupa att de är svåra att ta sig ur emellanåt. 
 
Jag accepterar att detta är en process och något jag behöver göra. Det här är min resa och jag måste lyssna in varenda signal från kroppen. I dag har jag power och känner mig riktigt, förbannat jäkla bra! By the way, visst växer håret? 
 
Breastcancer - Bröstcancer - Feelgood - Kärlek - Post chemo - Rehabilitering - cancer - cancerbaksmälla - trippelnegativ