Oombedda råd

Det här är något jag tycker vi borde prata mer om - att dela ut råd som en person inte ens har bett om. 
Ett av de första oombedda råden jag fick efter att ha drabbats av cancer, vilket för mig då var en extremt främmande sjukdom, det var att sluta med socker.
 
Ett råd som kommer i tid och otid. Det sägs vara lösningen på min sjukdom. Sen kom rådet om att avstå kött. Efter det hade vi rådet om att följa en ketogen kost som sedan möttes av rådet att sluta med soja. Sedan avråddes jag att helt avstå från mejerier. Jag fick också ett mail där någon rekomenderade mig att äta rå kost i kombination med 5:2 dieten och att det inte är helt fel att "juica" mellan varven. 
 
Jag förstår grundtanken, att avsikten liksom är att hjälpa någon. Men här är mitt "oombedda råd" till er (läs och se skillnaden) exempelvis - jag hade blivit väldigt tacksam om någon hade nämnt hampla-olja för mig under tiden då jag gick på cellgifter då det hade ökat effekten av behandlingen samt skonat mig lite från illamåendet och fatiguen. Eller att jag skulle införskaffa mig nagelbandsolja för att smörja mig med regelbundet för att minska risken för att tappa naglar under behandling.
 
Här pratar vi alltså om något man kan tillföra för att underlätta en människas liv - inte någon jäkla pek/skämspinne som talar om vad man INTE ska göra. Det kan vara så rysligt ångestbetingande för individen. Jag känner ofta skuld och skam och allt detta påpekande har lett till att jag knappt vågar äta mat överhuvudtaget. Jag la skulden på mig själv - och det var något jag absolut inte behövde när jag stod mitt i chocken. 
 
Jag är i dag en förespråkare av vegetarisk- och ekologisk kost. Jag tycker att alla borde sluta med halvfabrikat i den mån de kan och detsamma gäller just socker. Jag tycker att alla kan minska på köttkonsumtionen, sluta köpa produkter med palmolja och ta det lite mer vackert med hudprodukter som inte är svanenmärkta. Och svar ja - jag uppmanar nog många runt mig att tänka om gällande just detta. För att jag vill se en bättre och friskare värld för våra barn och barnbarn. För jag älskar djur, skogen och haven. Det är ju ett ansvar vi har. Hoppas ni ser skillnaden och poängen jag vill nå med detta inlägg. 
 
"Men hur ska jag göra då" tänker du som sitter inne på botemedlet mot cancer? Ja - du kan börja med att hålla käften. Jag vill absolut lära mig om hur jag kan och bör förändra min livvstil till det bättre, men det kan jag ta med min onkolog, dietist och kurator - tack. 

Vi går mot ljusare tider

Jag känner mig så glad. På riktigt. Den senaste månaden/två månaderna (efter försäkringskassehärvan) så har livet tagit en helt ny vändning. Jag riktigt känner hur det gamla jaget är påväg tillbaka. Jag orkar så mycket mer både i sociala och fysiska sammanhang, det är som dag och natt. 
 
Jag kunde inte vara mer peppad på livet än vad jag är just nu - jag vill bara ha mer. Må jag få lite medvind bara så ska allt bli bra tillslut. 
Förresten så startade jag min egna Youtube-kanal förra veckan och publicerade mitt allra första vlogg-inlägg. På så vis kan jag fortsätta sprida cancerkunskap och nå ut till människor som kanske känner sig ensamma i sin situation. Jag vill sprida hopp på ett oladdat sätt. Prata om relationen till kroppen, hur vi måste stressa ner och lära oss vara här och nu. 
 
 
 
 

Ett brev till försäkringskassan

Kära försäkringskassan,
 
Jag hade hört en hel del om er långt innan jag själv blev sjuk. Jag läste ofta om er i tidningarna och blev lagom provocerad när jag såg hur ni behandlade min moster och hennes dotter, min tappra, modiga lilla försvarslösa kusin. Men å andra sidan var det ju inte mig det handlade om just då och mitt 20-åriga jag var inte särskilt politiskt involverad. Visst blev jag illa berörd och förbannad. Men det var just då inte min strid att ta.
 
Jag kommer själv ifrån en familj fri från sjukdom. En familj som jobbat riktigt hårt och - ja, drivit in en hel del pengar till just er. Så att ni kan sköta erat jobb med att hjälpa de som ligger ner och behöver eran hjälp. Det var ett avtal jag och alla andra svenska medborgare ingick i när vi tillät att våra skattepengar skulle gå till just er. Så att NI skulle hjälpa de sjuka och orkeslösa att överleva den redan odärliga vardagen. En mänsklig RÄTTIGHET vi har i detta "fantastiska" och "humanistiska" avlånga land. 
 
Visst har jag hört talats om de så kallade "fuskarna". Precis som jag hört talats om de få procenten som falskanmäler våldtäkter. Ett procentantal så litet att det inte väger upp tillräckligt för att ni ska få bedriva eran just nu, eller ska vi säga sedan länge pågående häxjakt. Som bröstcancer drabbad vid 27-års ålder fick jag utöver cellgifterna även smaka på eran medicin. Ni ringde mig när jag var som sjukast och kämpade för mitt liv och härjade om att jag skulle förbereda mig på att börja söka jobb. Ja just det, tyvärr fick jag inte behålla min provanställning - så jag hade/har inget jobb att återgå till. Ni hade ingen empati för den mentala och fysiska krasch jag sedan hamnade i. En ny slags sjukdomsvärld omfammnade min redan tuffa vardag. Nästan värre än självaste beskedet och cellgifterna. 
 
Ni vet när man ligger på botten. Så orkar man inte riktigt kämpa med saker som dessa. Man överlever inte utan inkomst - men man är så trött på kampen. Tack och lov har jag haft en onkolog, sjuksköterska och kurator som gått genom eld för mig. Som inte la sig inte utan en strid. Det finns en ironi i detta. Alla resurser som läggs ner från vården på att ni ska godkänna min sjukskrivning kommer från samma stadskassa. Ni bränner ut vårdpersonal och slösar resurser för de orealitstiska utläggen ni kräver.
 
Min onkolog jobbar med att rädda liv - och ni kräver en uppsats varje gång han förlänger min sjukskrivning. Nu har vi alla tröttnat på alla dessa nedslag och alla eviga kompletteringar. Trots utförliga beskrivningar med hänvisningar till forskning nekar ni min rätt till sjukpenning som svensk sjuk medborgare. Nu har jag fått nog, och det är inte bara jag. VI - det svenska folket accepterar inte längre det här. Nu är det upp till kamp och jag kräver en förändring och det NU. Om vi som sjuka fick fokusera på att bli friska istället för att slösa den lilla energi vi har för att hävda våran rätt i samhället. Jag säger bara en sak - THE WAR IS ON. Politiker nu är det dags att vakna!
 
PS. Gjorde ett litet CV som jag kallar för "Försäkringskassan - 100 % arbetsför limited edition".