Oombedda råd

Det här är något jag tycker vi borde prata mer om - att dela ut råd som en person inte ens har bett om. 
Ett av de första oombedda råden jag fick efter att ha drabbats av cancer, vilket för mig då var en extremt främmande sjukdom, det var att sluta med socker.
 
Ett råd som kommer i tid och otid. Det sägs vara lösningen på min sjukdom. Sen kom rådet om att avstå kött. Efter det hade vi rådet om att följa en ketogen kost som sedan möttes av rådet att sluta med soja. Sedan avråddes jag att helt avstå från mejerier. Jag fick också ett mail där någon rekomenderade mig att äta rå kost i kombination med 5:2 dieten och att det inte är helt fel att "juica" mellan varven. 
 
Jag förstår grundtanken, att avsikten liksom är att hjälpa någon. Men här är mitt "oombedda råd" till er (läs och se skillnaden) exempelvis - jag hade blivit väldigt tacksam om någon hade nämnt hampla-olja för mig under tiden då jag gick på cellgifter då det hade ökat effekten av behandlingen samt skonat mig lite från illamåendet och fatiguen. Eller att jag skulle införskaffa mig nagelbandsolja för att smörja mig med regelbundet för att minska risken för att tappa naglar under behandling.
 
Här pratar vi alltså om något man kan tillföra för att underlätta en människas liv - inte någon jäkla pek/skämspinne som talar om vad man INTE ska göra. Det kan vara så rysligt ångestbetingande för individen. Jag känner ofta skuld och skam och allt detta påpekande har lett till att jag knappt vågar äta mat överhuvudtaget. Jag la skulden på mig själv - och det var något jag absolut inte behövde när jag stod mitt i chocken. 
 
Jag är i dag en förespråkare av vegetarisk- och ekologisk kost. Jag tycker att alla borde sluta med halvfabrikat i den mån de kan och detsamma gäller just socker. Jag tycker att alla kan minska på köttkonsumtionen, sluta köpa produkter med palmolja och ta det lite mer vackert med hudprodukter som inte är svanenmärkta. Och svar ja - jag uppmanar nog många runt mig att tänka om gällande just detta. För att jag vill se en bättre och friskare värld för våra barn och barnbarn. För jag älskar djur, skogen och haven. Det är ju ett ansvar vi har. Hoppas ni ser skillnaden och poängen jag vill nå med detta inlägg. 
 
"Men hur ska jag göra då" tänker du som sitter inne på botemedlet mot cancer? Ja - du kan börja med att hålla käften. Jag vill absolut lära mig om hur jag kan och bör förändra min livvstil till det bättre, men det kan jag ta med min onkolog, dietist och kurator - tack. 

Fatigue

Jag har skrivit om fatigue tidigare men tycker att det är viktigt att vi pratar mer om detta symptom som drabbar väldigt många. Jag vill minnas att onkologen nämnde fatigue lite så där i förbifarten och att vi fick något litet informationsblad med oss hem. I dag är det ett år sedan jag avslutade mina behandlingar men fatiguen, ja den kommer och går.
 
Fatigue:
- Du känner dig extremt trött och orkeslös. 
- Försämrad kontidion.
- Går inte att "sova bort".
- Nedsatt koncentrationsförmåga.
- Nedsatt sexlust.
- Blir allmänt omotiverad. 
- Kan trigga depression.
- Ökad puls. 
 
Mina fatigueperioder kommer och går sporadiskt. Senast var för två månader sedan och i omgångar kan det väcka stark oro. Men i mitt fall så har varje fatigueperiod snarare gett mig ökad förståelse och kunskap om min egen kropp. Jag och min omgivning har lärt oss att detta symptom kommer går och i värsta fall under flera års tid efter behandlingen. När den kommer tar jag allt i min takt helt enkelt, jag accepterar och ger min kropp utrymme för vila och ro. Viktigt är att se det som en del i återhämtningsprocessen - att inte stressa upp sig allt för mycket. 
 
Jag vill verkligen belysa att fatiguen inte hänger kvar förevigt och kan man lära sig acceptera den tror jag att den snabbare går över. 
 
Tips vid fatigue:
- VILA!
- Ta dig ut på promenader, om de så bara är på tio minuter. 
- Yoga, yoga, yoga! 
- Ha ett litet mål med dagen - laga lunch eller häng en tvätt. 
- Tillåt dig att vila framför tv:n.
- Hitta en hobby som inte kräver för mycket fysisk/mental aktivitet (brodering, målning etc).
- Gråt om du behöver.
- Berätta för din omgivning så du kan få rätt stöd.
 
Innan jag själv drabbades av cancer hade jag en snedvriden syn på psykisk ohälsa, utbrändhet, depression och liknande. Någonstans inom mig såg jag ner på människor som drabbades av detta. Jag tänkte att de behövde mer självdiciplin, kanske kunde försöka vara mer positiva men framförallt röra sig mer. I vår svenska kultur verkar vi hylla människor som kan hantera mycket stress, som jobbar mycket och fyller alla dygnets timmar med aktiviteter.
 
Ett ofräsch synsätt vi borde ha skrotat för länge sedan. Själv har jag varit där och vill aldrig mer tillbaka till det. MEN det är inte fören man står på andra sidan som man får respekt för dessa sjukdomar/symptom. Trist att en ska behöva drabbas för att öka kunskapen och förståelsen. 
 
cancer - cancerbaksmälla - fatigue - utmattning

Arbetsträning och träningsglädje

Så underbart skönt att kunna skiva att det går åt rätt håll. Att den värsta av tid nu passerat. Att det blir bättre.
På bara två månader är det som livet tagit en tvärvändning. 
 
Jag har redan hunnit arbetsträna i en hel månad och det går så bra att det redan nu är dags för att växla upp tempot lite. Jag har dessutom så pass mycket ork att jag orkar med fysiskt krävande träningsmoment. 
 
Jag promenerar, simmar, gympar och går på mediyoga två-tre gånger i veckan. Blickar jag tillbaka till sommaren var det en pärs att bara simma 500 meter. Det kunde kosta mig en hel dag att få till den aktiviteten. Det fanns även stunder då jag inte klarade av köra bil eller gå över till min bästa vän för en fika. 
 
Se på mig nu - jag börjar planera för framtiden igen. Börjat slipa på mitt CV och funderar på vad nästa fas i livet ska bli. För första gången i mitt liv är känslan av att faktiskt inte veta otroligt skön.
 
Det är en befrielse att släppa alla förväntningar, släppa pressen med vad som "måste" ske inom sex månader. Arbetsträningen är inget långsiktigt projekt, det tar slut när jag jobbat upp min förmåga att "mäkta med" en anställning. Vilket kan innebära allt från två till fem månader. Vad händer sedan? INGEN ANING.
 
Och det är skönt. Bara så skönt. Jag får utrymme att fantisera och drömma om vad jag verkligen vill göra här i livet och tror mig veta redan nu vad det är. Hoppas jag får möjligheten att jobba i ett yrke där jag kan ta med mig mina livserfarenheter och kan hjälpa och stötta andra. Jag vill föreläsa, bli klar med min bok, jobba med människor och vara en röst för de som inte orkar. 
 
Förresten, mitt hår har blivit så galet långt nu. Jag börjar känna igen ansiktet som jag ser när jag kollar i spegeln. 
 
 
Bröstcancer - Rehabilitering - trippelnegativ