Överlevnadsguide - cellgiftsbehandling

Jag minns så väl när det overkliga snart skulle bli sanning. Alla funderingar och rädslor inför cytostatika (cellgiftsbehandling) som snurrade runt i huvudet. Och informationen var otroligt snål när jag letade runt i internetdjungeln. Området är så otroligt stort så jag får dela upp detta i flera delar. I detta inlägg fokuserar vi på utseendet och jag delar med mig av värdefulla råd till dig som snart ska genomgå eller redan genomgår en behandling. Kom ihåg - du är modigare och starkare än vad du tror.
 
OBS! kom ihåg att allas kroppar reagerar helt olika på dessa behandlingar. Mina upplevelser behöver inte vara desamma som dina eller en annan persons. 
 
Att tappa håret 
Jag bestämde mig för att raka av håret istället för att vänta på att det skulle falla av. Mitt hår var redan relativt kort (axellångt) så jag slog slag i saken och rakade av mig allt på en gång. Jag gjorde det tillsammans med mamma, pappa och min sambo. Vi drog igång en skön spellista och "firade" med god mat och soffmys.
  • Har du långt hår kan det vara bekvämt att klippa håret i etapper. Se det som en chans att få "ha kul", passa på att testa nya frisyrer som du kanske aldrig tidigare vågat ha. Vem vet - kanske ser du ut som en riktig superstar i din "nya" frisyr? 
  • Omge dig själv av kärlek när/om du rakar dig. Bjud över en nära vän och drick lite bubbel? Eller ladda upp med riktigt hemmamys med en familjemedlem.
  • Googla fram bilder på kändisar som rockar sina rakade hjässor. Hur ball var inte Demi Moore, Amber Rose, Charlize Theron och Solange Knowles? Klicka här för inspo. 
  • Perukprovning. Jag passade på att gå helt bananas under perukprovningen. Jag testade allt mellan himmel och jord och det slutade med två peruker - en mörkbrun kort page samt en kall blond med mellanlångt hår. Ha inte brottom när du bestämmer dig, ta med en vän som kan peppa dig! Börja med en peruk och hämta ut den andra lite senare. 
  • Investera i sjalar/mössor/turbaner. Det är både bekvämt och smidigt för den som inte vill ha peruk men samtidigt inte har mod/ork att gå utan. Jag levde periodvis i mina mössor (kanske för att det var vinter också).
  • VÅGA gå utan peruk. Du har ingenting att skämmas för och är vacker precis som du är. Alla vågar inte men jag lider så med de som tvingar sig själva att gå med peruk för att det "föväntas" av samhället. Jag övade på att vara perukfri hemma bland familj och vänner. Mot slutet gjorde jag slut med peruken och gick utan. Har aldrig kännt mig så modig och stark som då.  
 
Kvällen då jag rakade av håret. Veckan efter hämtade jag ut min första peruk.
 
När jag gick utan huvudbonad dundrade jag alltid på med ett par stora härliga örhängen. 
 
Naglar och hudvård
Ja - tyvärr kan du tappa både naglar och drabbas av dålig hy. Jag fick behålla naglarna men visst blev de sköra och för att inte tala om huden som i omgångar var ren katastrof. 
  • Investera tidigt i en vårdande nagelolja som du masserar nagelbanden/nageln med, gärna minst två gånger om dagen. Köp även ett skyddande lack som stärker naglarna. Avsluta med att smörja in händerna med en mjukgörande handkräm.
  • Undvik starka/syntetiska produkter. Jag tvättade mig med produkter som var parfrymfria och svanenmärkta. Det var milt för huden och gjorde den inte lika lättretlig.
  • Gör en hemmagjord och återfuktande ansiktsmask på mosad avokado och honung. Huden blir som ny!
  • Tvätta av smink med vanlig kokosolja och smörj in dig med kokosolja efter varje dusch. 
  • Kroppen kämpar för att återhämta sig samtidigt som den bryts ner. Ge den därför alla förutsättningar att kunna bli det genom att använda rena produkter. Jag gjorde min egen deo som var både billig, dryg och skonsam för kroppen. Recept hittar du här.
En av mina värsta hudperioder, uppstod allt oftare mot slutet av behandlingarna.
 
Smink
Det kan kännas skönt att sminka sig under en cellgiftsbehandling då man i vissa fall tappar både fransar och bryn. Och ja- det händer att man blir blek och grå under ögonen också.
  • Jag rensade ut hela mitt sminkförråd, bytte ut alla produkter som var giftiga och innehöll parabener. 
  • Du kommer att vara infektionskänslig och därför är det viktigt att ditt smink inte har gått ut eller att någon annan använder det samtidigt som dig. 
  • Gör rent sminkborstar och penslar regelbundet för att minska infektionsrisken. 
  • Jag undvek mascara för att inte påfresta mina egna fransar. Alla gör olika, andra använder mascara och går över till lösfransar när de trillat av. Jag fick faktiskt nästan behålla mina men mot slutet trillade hälften av. Jag målade mig med eyeliner för att få till den där mascaralooken istället. 
  • Jag investerade i en naturlig ansiktolja från organicmakers som gjorde underverk. 
  • Topp tre viktigaste - ögonbrynspenna, eyeliner och en bra concealer. Det tar du dig långt på under en cytostatikabehandling.
  • Fantastiska Bodyshop håller kurser i sminkning för cancerdrabbade. Hör med din onkolog eller närmaste butik när kommande event är på gång. Riktigt bra för dig som inte är van vid att sminka sig. 
  • Jag blev kortisonsvullen, särskilt mot slutet. Då började jag med contouring, en form av sminkning där man framhäver linjer i ansiktet och som kan ge illusionen av att se lite "smalare" ut än vad man är. Det stärkte min självkänsla under de jobbigaste dagarna. På Youtube finns massa fantastiska självlärningsvideos. 
Exempel på hur det kan se ut före och efter en sminking.
 
 Första bilden har jag bara eyeliner, brynfärg samt läppstift. Andra bilden en mer invecklad makeup med contouring.
 
Jag väljer att avrunda här. Kanske fyller jag ut denna lista om jag skulle komma på något. Kommentera gärna med dina bästa tips under cytostatika behandling. Stora kramen till alla modiga kämpar där ute! 
Biverkningar - Bröstcancer - Feelgood - Kortison - Peruk - cancer - cellgifter - cytostatika - peppa - självkänsla - smink - utseende

När livet händer

Det har varit tyst här ett tag av olika anledningar. Livet går ju på ett sätt vidare, allting är inte cancer längre (tack och lov). Men baksmällan hänger kvar trots att den blir allt mildare och mildare. Sen blev den här sommaren tyvärr inte alls vad jag hade tänkt mig. Den blev riktigt, riktigt hemsk. Jag och min sambo väntade barn men den lyckan blev väldigt kortvarig. I dag är vi tacksamma över att min kropp har återhämtat sig och att den faktiskt kan bli gravid. Snacka om revansch. Det var en underbar känsla och jag kände mig så otroligt harmonisk under den tiden. Tyvärr händer "livet" och vi blev än en gång påminda om hur orrättvist det faktiskt är.
 
Bara en vecka efter den omskakande händelsen skedde det som absolut inte fick hända. Vår älskade och finaste skatt, vår hund Sid avled. Hastigt och oväntat vilket krossade mig totalt. Jag har försökt hålla huvudet kallt, sipprat efter luft. Kroppen är klippt slut både fysiskt och mentalt. Men i allt detta har vi klarat av och orkat ta oss vidare. För livet måste ju gå vidare. 
 
Dessa olyckliga händelser har gjort det tufft för själen min att orka. Jag har haft väldigt ont i kroppen och återfått en hel del ångest/stress samt oro. Funderat på om livet verkligen är till för mig? Funderat på vad meningen med allt elände är? Men det är då jag stannar upp och reflekterar. Det här är ju livet - det finns inget som säger att det ska vara en saga bestående av väldoftande blommor och rena lakan. 
 
Jag fick ett tufft liv, med många motgångar. Men ändå står jag här i dag och jag lever. Ibland känns det som att jag bara överlever. Jag andas och jag är med. Jag hänger kvar i svängarna och lever i nuet. Det är tack varje min familj och mina vänner att jag orkar och får power. 
 
Om en månad är det dags för två-årskontrollen. Det river såklart upp mycket tankar och oro. Därav är det extremt viktigt att hålla fokus - på framtiden. För den finns verkligen. Framtiden är till för mig. Många vändor in och ut på olika vårdinstitut. Jag har haft tungt att andas, ont i bröst/rygg. Fått för mig att det är metastaser som frodas i min kropp. Men så i dag gjorde jag yoga, som ju är den bästa medicinen, men som jag "glömmer bort" att använda mig av. Yogade i 45 minuter och det tog bort alla krämpor. Nu sitter jag här och djupandas utan smärta. Ryggen har slappnat av och hjärnan har varvat ner. Nu blir det yoga morgon och kväll, fokus framåt! 

"Jag tror jag kan"

Jag har nu arbetstränat som kommunikatör på kommunen i snart sex hela månader - hur fantastiskt? Det kändes till en början som att bestiga ett berg. Första tiden kom jag bara dit för en morgonfika i princip men i takt med nya rutiner så började kroppen ge med sig allt mer och mer. I fem månader har jag jobbat 25 % som nu övergått till hela 50 % - vilket är ett jättekliv för mig.
 
Bäst av allt är att det går bra och att jag fortfarande har ork kvar när jag kommer hem, även om jag behöver planera in återhämtning mellan jobb, aktiviteter och vardagsbestyr. Årsdagen närmar sig med stormsteg och i september har jag varit cancerfri i två år. Det är stort, så stort att jag knappt vet varken ut eller in. Än är jag inte där men jag gillar att leka med tanken att de mest kritiska åren snart har gått förbi. 
 
Varje dag tar jag ett steg bort från cancern och den tar allt mindre och mindre plats. Självklart blir jag påmind varje dag av att bara se mig själv i spegeln, eller när den där förbannade tröttheten hälsar på. Men jag börjar äntligen få distans till dödsångesten och är inte längre lika "hård" mot mig själv. 
 
Det är bara fortsätta framåt, en fot framför den andra, ett djupt andetag och lita på att allt ska bli bra. Mitt råd till er därute som kanske också genomgått eller ska genomgå en liknande resa är just att ta det lugnt. Ha inte bråttom tillbaka, ge dig kropp en ärlig chans att få återhämta sig. Förstå och respektera vikten av återhämtning efter ett trauma och månader av behandlingar. Jag har fortfarande en bit kvar men om det är något som jag är stolt över är att jag tog det försiktigt från första stund och inte hetsade tillbaka till livet. Det tror jag att jag vinner på i det långa loppet. 
Bröstcancer - Feelgood - trippelnegativ - återhämtning