"Jag tror jag kan"

Jag har nu arbetstränat som kommunikatör på kommunen i snart sex hela månader - hur fantastiskt? Det kändes till en början som att bestiga ett berg. Första tiden kom jag bara dit för en morgonfika i princip men i takt med nya rutiner så började kroppen ge med sig allt mer och mer. I fem månader har jag jobbat 25 % som nu övergått till hela 50 % - vilket är ett jättekliv för mig.
 
Bäst av allt är att det går bra och att jag fortfarande har ork kvar när jag kommer hem, även om jag behöver planera in återhämtning mellan jobb, aktiviteter och vardagsbestyr. Årsdagen närmar sig med stormsteg och i september har jag varit cancerfri i två år. Det är stort, så stort att jag knappt vet varken ut eller in. Än är jag inte där men jag gillar att leka med tanken att de mest kritiska åren snart har gått förbi. 
 
Varje dag tar jag ett steg bort från cancern och den tar allt mindre och mindre plats. Självklart blir jag påmind varje dag av att bara se mig själv i spegeln, eller när den där förbannade tröttheten hälsar på. Men jag börjar äntligen få distans till dödsångesten och är inte längre lika "hård" mot mig själv. 
 
Det är bara fortsätta framåt, en fot framför den andra, ett djupt andetag och lita på att allt ska bli bra. Mitt råd till er därute som kanske också genomgått eller ska genomgå en liknande resa är just att ta det lugnt. Ha inte bråttom tillbaka, ge dig kropp en ärlig chans att få återhämta sig. Förstå och respektera vikten av återhämtning efter ett trauma och månader av behandlingar. Jag har fortfarande en bit kvar men om det är något som jag är stolt över är att jag tog det försiktigt från första stund och inte hetsade tillbaka till livet. Det tror jag att jag vinner på i det långa loppet. 
Bröstcancer - Feelgood - trippelnegativ - återhämtning

Idag om ett år.

Visst är det fantastiskt när livet rullar på igen? Man börjar sakta men säkert ta vid där man "slutade" på något sätt. Det har varit snurrigt en tid med mycket tankar och oro men rent generellt mår jag väldigt bra. 
 
Min kropp läker och det tar tid men kan man bara acceptera det så går processen fortare. Att leva här och nu är helt nytt för mig och det tycker jag om. Oron för framtiden ligger för tillfället på hyllan vilket känns bra.
 
Den senaste månaden har jag börjat med akupunktur mot stress och mitt ryggont.
Sedan har jag även börjat på stress-skola, något jag tycker de flesta borde gå på. Extremt informativt och jag är helt säker på att det kommer ge mig en massa bra verktyg och redskap för framtiden.
 
Jag har även införskaffat mig en hel del helande stenar, en kristallkula, inomhusfontän och en gong (kinesiskt slaginstrument för healing). 
 
Jag satsar extremt mycket på alternativ medicin och healing just nu. Min kropp behöver ta kraft från jorden och alla de element som finns på den. Jag har nästan helt slutat med kött och mejerier, undviker gluten och socker i den mån jag kan och äter en väldigt varierad ekologisk kost. Kaffet har blivit en helglyx som jag unnar mig då och då. Likaså har jag NU även tagit farväl av alkoholen. 
 
För en månad sedan kunde ni se min resa i SVT:s program "I dag om ett år", länkar till serien nedan. Det var väldigt omtumlande att se sig själv så svårt sjuk. Jag vill aldrig bli så sjuk igen. ALDRIG. Den skräcken sitter i förevigt. Skräcken över att de jag älskar kanske ska behöva gå igenom samma resa är om ännu värre. Jag önskar så att alla runt mig börjar ta bättre hand om sig själva, äter bättre och tänker några extra varv med användandet av alla gifter som man dagligen utsätter sig för. 
 
https://www.svtplay.se/video/17592686/idag-om-ett-ar-min-historia/idag-om-ett-ar-min-historia-kanna-mig-frisk?start=auto&tab=2018 
 
 
 
Bröstcancer - alternativ medicin - trippelnegativ - utmattning

Oombedda råd

Det här är något jag tycker vi borde prata mer om - att dela ut råd som en person inte ens har bett om. 
Ett av de första oombedda råden jag fick efter att ha drabbats av cancer, vilket för mig då var en extremt främmande sjukdom, det var att sluta med socker.
 
Ett råd som kommer i tid och otid. Det sägs vara lösningen på min sjukdom. Sen kom rådet om att avstå kött. Efter det hade vi rådet om att följa en ketogen kost som sedan möttes av rådet att sluta med soja. Sedan avråddes jag att helt avstå från mejerier. Jag fick också ett mail där någon rekomenderade mig att äta rå kost i kombination med 5:2 dieten och att det inte är helt fel att "juica" mellan varven. 
 
Jag förstår grundtanken, att avsikten liksom är att hjälpa någon. Men här är mitt "oombedda råd" till er (läs och se skillnaden) exempelvis - jag hade blivit väldigt tacksam om någon hade nämnt hampla-olja för mig under tiden då jag gick på cellgifter då det hade ökat effekten av behandlingen samt skonat mig lite från illamåendet och fatiguen. Eller att jag skulle införskaffa mig nagelbandsolja för att smörja mig med regelbundet för att minska risken för att tappa naglar under behandling.
 
Här pratar vi alltså om något man kan tillföra för att underlätta en människas liv - inte någon jäkla pek/skämspinne som talar om vad man INTE ska göra. Det kan vara så rysligt ångestbetingande för individen. Jag känner ofta skuld och skam och allt detta påpekande har lett till att jag knappt vågar äta mat överhuvudtaget. Jag la skulden på mig själv - och det var något jag absolut inte behövde när jag stod mitt i chocken. 
 
Jag är i dag en förespråkare av vegetarisk- och ekologisk kost. Jag tycker att alla borde sluta med halvfabrikat i den mån de kan och detsamma gäller just socker. Jag tycker att alla kan minska på köttkonsumtionen, sluta köpa produkter med palmolja och ta det lite mer vackert med hudprodukter som inte är svanenmärkta. Och svar ja - jag uppmanar nog många runt mig att tänka om gällande just detta. För att jag vill se en bättre och friskare värld för våra barn och barnbarn. För jag älskar djur, skogen och haven. Det är ju ett ansvar vi har. Hoppas ni ser skillnaden och poängen jag vill nå med detta inlägg. 
 
"Men hur ska jag göra då" tänker du som sitter inne på botemedlet mot cancer? Ja - du kan börja med att hålla käften. Jag vill absolut lära mig om hur jag kan och bör förändra min livvstil till det bättre, men det kan jag ta med min onkolog, dietist och kurator - tack.