Fatigue

Jag har skrivit om fatigue tidigare men tycker att det är viktigt att vi pratar mer om detta symptom som drabbar väldigt många. Jag vill minnas att onkologen nämnde fatigue lite så där i förbifarten och att vi fick något litet informationsblad med oss hem. I dag är det ett år sedan jag avslutade mina behandlingar men fatiguen, ja den kommer och går.
 
Fatigue:
- Du känner dig extremt trött och orkeslös. 
- Försämrad kontidion.
- Går inte att "sova bort".
- Nedsatt koncentrationsförmåga.
- Nedsatt sexlust.
- Blir allmänt omotiverad. 
- Kan trigga depression.
- Ökad puls. 
 
Mina fatigueperioder kommer och går sporadiskt. Senast var för två månader sedan och i omgångar kan det väcka stark oro. Men i mitt fall så har varje fatigueperiod snarare gett mig ökad förståelse och kunskap om min egen kropp. Jag och min omgivning har lärt oss att detta symptom kommer går och i värsta fall under flera års tid efter behandlingen. När den kommer tar jag allt i min takt helt enkelt, jag accepterar och ger min kropp utrymme för vila och ro. Viktigt är att se det som en del i återhämtningsprocessen - att inte stressa upp sig allt för mycket. 
 
Jag vill verkligen belysa att fatiguen inte hänger kvar förevigt och kan man lära sig acceptera den tror jag att den snabbare går över. 
 
Tips vid fatigue:
- VILA!
- Ta dig ut på promenader, om de så bara är på tio minuter. 
- Yoga, yoga, yoga! 
- Ha ett litet mål med dagen - laga lunch eller häng en tvätt. 
- Tillåt dig att vila framför tv:n.
- Hitta en hobby som inte kräver för mycket fysisk/mental aktivitet (brodering, målning etc).
- Gråt om du behöver.
- Berätta för din omgivning så du kan få rätt stöd.
 
Innan jag själv drabbades av cancer hade jag en snedvriden syn på psykisk ohälsa, utbrändhet, depression och liknande. Någonstans inom mig såg jag ner på människor som drabbades av detta. Jag tänkte att de behövde mer självdiciplin, kanske kunde försöka vara mer positiva men framförallt röra sig mer. I vår svenska kultur verkar vi hylla människor som kan hantera mycket stress, som jobbar mycket och fyller alla dygnets timmar med aktiviteter.
 
Ett ofräsch synsätt vi borde ha skrotat för länge sedan. Själv har jag varit där och vill aldrig mer tillbaka till det. MEN det är inte fören man står på andra sidan som man får respekt för dessa sjukdomar/symptom. Trist att en ska behöva drabbas för att öka kunskapen och förståelsen. 
 
cancer - cancerbaksmälla - fatigue - utmattning

Arbetsträning och träningsglädje

Så underbart skönt att kunna skiva att det går åt rätt håll. Att den värsta av tid nu passerat. Att det blir bättre.
På bara två månader är det som livet tagit en tvärvändning. 
 
Jag har redan hunnit arbetsträna i en hel månad och det går så bra att det redan nu är dags för att växla upp tempot lite. Jag har dessutom så pass mycket ork att jag orkar med fysiskt krävande träningsmoment. 
 
Jag promenerar, simmar, gympar och går på mediyoga två-tre gånger i veckan. Blickar jag tillbaka till sommaren var det en pärs att bara simma 500 meter. Det kunde kosta mig en hel dag att få till den aktiviteten. Det fanns även stunder då jag inte klarade av köra bil eller gå över till min bästa vän för en fika. 
 
Se på mig nu - jag börjar planera för framtiden igen. Börjat slipa på mitt CV och funderar på vad nästa fas i livet ska bli. För första gången i mitt liv är känslan av att faktiskt inte veta otroligt skön.
 
Det är en befrielse att släppa alla förväntningar, släppa pressen med vad som "måste" ske inom sex månader. Arbetsträningen är inget långsiktigt projekt, det tar slut när jag jobbat upp min förmåga att "mäkta med" en anställning. Vilket kan innebära allt från två till fem månader. Vad händer sedan? INGEN ANING.
 
Och det är skönt. Bara så skönt. Jag får utrymme att fantisera och drömma om vad jag verkligen vill göra här i livet och tror mig veta redan nu vad det är. Hoppas jag får möjligheten att jobba i ett yrke där jag kan ta med mig mina livserfarenheter och kan hjälpa och stötta andra. Jag vill föreläsa, bli klar med min bok, jobba med människor och vara en röst för de som inte orkar. 
 
Förresten, mitt hår har blivit så galet långt nu. Jag börjar känna igen ansiktet som jag ser när jag kollar i spegeln. 
 
 
Bröstcancer - Rehabilitering - trippelnegativ