Fatigue
Jag har skrivit om fatigue tidigare men tycker att det är viktigt att vi pratar mer om detta symptom som drabbar väldigt många. Jag vill minnas att onkologen nämnde fatigue lite så där i förbifarten och att vi fick något litet informationsblad med oss hem. I dag är det ett år sedan jag avslutade mina behandlingar men fatiguen, ja den kommer och går.
Fatigue:
- Du känner dig extremt trött och orkeslös.
- Försämrad kontidion.
- Går inte att "sova bort".
- Nedsatt koncentrationsförmåga.
- Nedsatt sexlust.
- Blir allmänt omotiverad.
- Kan trigga depression.
- Ökad puls.
Mina fatigueperioder kommer och går sporadiskt. Senast var för två månader sedan och i omgångar kan det väcka stark oro. Men i mitt fall så har varje fatigueperiod snarare gett mig ökad förståelse och kunskap om min egen kropp. Jag och min omgivning har lärt oss att detta symptom kommer går och i värsta fall under flera års tid efter behandlingen. När den kommer tar jag allt i min takt helt enkelt, jag accepterar och ger min kropp utrymme för vila och ro. Viktigt är att se det som en del i återhämtningsprocessen - att inte stressa upp sig allt för mycket.
Jag vill verkligen belysa att fatiguen inte hänger kvar förevigt och kan man lära sig acceptera den tror jag att den snabbare går över.
Tips vid fatigue:
- VILA!
- Ta dig ut på promenader, om de så bara är på tio minuter.
- Yoga, yoga, yoga!
- Ha ett litet mål med dagen - laga lunch eller häng en tvätt.
- Tillåt dig att vila framför tv:n.
- Hitta en hobby som inte kräver för mycket fysisk/mental aktivitet (brodering, målning etc).
- Gråt om du behöver.
- Berätta för din omgivning så du kan få rätt stöd.
Innan jag själv drabbades av cancer hade jag en snedvriden syn på psykisk ohälsa, utbrändhet, depression och liknande. Någonstans inom mig såg jag ner på människor som drabbades av detta. Jag tänkte att de behövde mer självdiciplin, kanske kunde försöka vara mer positiva men framförallt röra sig mer. I vår svenska kultur verkar vi hylla människor som kan hantera mycket stress, som jobbar mycket och fyller alla dygnets timmar med aktiviteter.
Ett ofräsch synsätt vi borde ha skrotat för länge sedan. Själv har jag varit där och vill aldrig mer tillbaka till det. MEN det är inte fören man står på andra sidan som man får respekt för dessa sjukdomar/symptom. Trist att en ska behöva drabbas för att öka kunskapen och förståelsen.
