En mix av allt

Mitt liv har förvandlats till en godispåse som innehåller både salt, surt och sött. Ena stunden känner jag mig så otroligt levande. Som att jag verkligen är här nu och njuter av det men för att i nästa utandning rämmas av en skräck så otroligt stark. En frågande rädsla "hur länge får jag vara med?". 
 
Jag vet inte hur utbildade eller informerade människor är om just cancer. Jag visste inte särskilt mycket innan jag fick det. Mer än att det var en symbol för både död och överlevnad. Men även om man överlever, precis som jag har gjort i det här fallet, betyder det då att jag verkligen kan andas ut?
 
Tankar som "Jag får den här chansen för att göra rätt för mig sista tiden" eller "Det blir inga barn, jag klarar inte av att älska mer om jag snart måste gå". Visst låter det deppigt? Men det här är min verklighet just nu. Framtiden är oviss, det är den egentligen för alla människor. Men har man en gång drabbats av cancern så vandrar den tillslut upp till huvudet. Och där börjar den andra livslånga kampen. 
 
Det är självklart inte förutbestämt att jag ska få tillbaka detta monster till sjukdom men den molnande oron vilar kvar och förblir inom mig. Varför har vi inte hittat botemedlet? Varför kan vi inte se dessa mikropartiklar och stoppa dom i tid? Rädslan är förlamande. 
 
På tisdag våras det för den allra sista cytostatikabehandlingen (woop woop). Sedan går jag ut på andra sidan som "botad". Det är en underbar känsla när läkaren säger att de fysiskt sätt ser mig som cancerfri. Samtidigt vill varken läkarna eller jag lägga orden "cancerfri" i munnen. För hur kan vi egentligen veta? Även ni andra människor kan bära på denna sjukdom. Så i praktiken kan nog ingen till hundra procent säga sig vara cancerfria. Och det är betryggande samtidigt som det är fruktansvärt läskigt att tänka på.
 
Vilken ironi det kommer vara när jag i mina äldre dagar ser tillbaka på den här tiden. Silly Johanna. Jag måste tänka så, våga tro så. Nu är det fokus på eftervård, rehabilitering. Att försöka hitta tillbaka till livet igen, själsligt. Våga hoppas och tro på livet och lyckan efter den här härvan och lämna tankarna om döden bakom mig. 
 
Biverkningar - Bröstcancer - USÖ - cellgifter

Terapi för själen

Medicinsk Yoga (Kundalini) är just nu min stora räddning. Det ger mig ny kraft och energi som är få förunnat när man tar cellgifter. Giftet gör sig påmint varenda minut. Aldrig någon vila från chemohell. Men när jag lägger mig på den där mjuka mattan och ser in i det tredje öga då försvinner allt det onda för en stund. 
 
Kundalini har lärt mig att slappna av och lämna mina tankar för stunden. Självklart är jag inte helt där än, tusen tankar kan ibland komma och attackera hjärnkontoret mellan varven. Men man lär sig genom att öva på detta. Vill verkligen starkt rekomendera MediYoga till alla som går igenom liknande som mig. Det är otroligt vad vi kan göra med våra egna kroppar och vilken otroligt bra medicin det är att lära sig andas rätt och rensa ut dåliga energier ur kroppen. 
 
Man behöver varken vara stark eller vig. Hell man behöver inte ens ha ork. Man kan bara sitta eller ligga och fokusera på andningen. För mig botar det både stress, depression, illamående och värk i kroppen. 
 
Utöver yoga och regelbundna kuratorbesök så har djurterapi varit otroligt givande för mig. Att dela vardagen med ett djur kan ge så mycket endorfiner och ro i kroppen. För en månad sedan tog jag hand om världens bästa border collie Leo under en lite längre period. Och i dag var jag och hämtade en liten fransk bulldog som heter Frans. Helt otroligt. Imorse kunde jag knappt förmå mig att kliva ur sängen och det var ansträngande att ens prata. Men nu är det som att tusen stenar lättat från min kropp och jag känner hur jag timme för timme blir starkare. 
 
När livet ger en citroner, ja då måste man banne mig försöka göra lite lemonad av det. Man måste göra allt som kommer i ens väg för att hitta positiv energi när man drabbas av mörker. I skrivande stund har jag äntligen lite frid i kroppen igen efter några otroligt jobbiga dagar. Runt hörnet väntar en allra sista runda cellgifter sen är jag klar och jag bara längtar så. Livet – snart är jag tillbaka igen. 
 
 
   
 
 
 
Bröstcancer - Feelgood - Kundalini - MediYoga - Träning - cancer - cellgifter - djurterapi