Idag om ett år.

Visst är det fantastiskt när livet rullar på igen? Man börjar sakta men säkert ta vid där man "slutade" på något sätt. Det har varit snurrigt en tid med mycket tankar och oro men rent generellt mår jag väldigt bra. 
 
Min kropp läker och det tar tid men kan man bara acceptera det så går processen fortare. Att leva här och nu är helt nytt för mig och det tycker jag om. Oron för framtiden ligger för tillfället på hyllan vilket känns bra.
 
Den senaste månaden har jag börjat med akupunktur mot stress och mitt ryggont.
Sedan har jag även börjat på stress-skola, något jag tycker de flesta borde gå på. Extremt informativt och jag är helt säker på att det kommer ge mig en massa bra verktyg och redskap för framtiden.
 
Jag har även införskaffat mig en hel del helande stenar, en kristallkula, inomhusfontän och en gong (kinesiskt slaginstrument för healing). 
 
Jag satsar extremt mycket på alternativ medicin och healing just nu. Min kropp behöver ta kraft från jorden och alla de element som finns på den. Jag har nästan helt slutat med kött och mejerier, undviker gluten och socker i den mån jag kan och äter en väldigt varierad ekologisk kost. Kaffet har blivit en helglyx som jag unnar mig då och då. Likaså har jag NU även tagit farväl av alkoholen. 
 
För en månad sedan kunde ni se min resa i SVT:s program "I dag om ett år", länkar till serien nedan. Det var väldigt omtumlande att se sig själv så svårt sjuk. Jag vill aldrig bli så sjuk igen. ALDRIG. Den skräcken sitter i förevigt. Skräcken över att de jag älskar kanske ska behöva gå igenom samma resa är om ännu värre. Jag önskar så att alla runt mig börjar ta bättre hand om sig själva, äter bättre och tänker några extra varv med användandet av alla gifter som man dagligen utsätter sig för. 
 
https://www.svtplay.se/video/17592686/idag-om-ett-ar-min-historia/idag-om-ett-ar-min-historia-kanna-mig-frisk?start=auto&tab=2018 
 
 
 
Bröstcancer - alternativ medicin - trippelnegativ - utmattning

Fatigue

Jag har skrivit om fatigue tidigare men tycker att det är viktigt att vi pratar mer om detta symptom som drabbar väldigt många. Jag vill minnas att onkologen nämnde fatigue lite så där i förbifarten och att vi fick något litet informationsblad med oss hem. I dag är det ett år sedan jag avslutade mina behandlingar men fatiguen, ja den kommer och går.
 
Fatigue:
- Du känner dig extremt trött och orkeslös. 
- Försämrad kontidion.
- Går inte att "sova bort".
- Nedsatt koncentrationsförmåga.
- Nedsatt sexlust.
- Blir allmänt omotiverad. 
- Kan trigga depression.
- Ökad puls. 
 
Mina fatigueperioder kommer och går sporadiskt. Senast var för två månader sedan och i omgångar kan det väcka stark oro. Men i mitt fall så har varje fatigueperiod snarare gett mig ökad förståelse och kunskap om min egen kropp. Jag och min omgivning har lärt oss att detta symptom kommer går och i värsta fall under flera års tid efter behandlingen. När den kommer tar jag allt i min takt helt enkelt, jag accepterar och ger min kropp utrymme för vila och ro. Viktigt är att se det som en del i återhämtningsprocessen - att inte stressa upp sig allt för mycket. 
 
Jag vill verkligen belysa att fatiguen inte hänger kvar förevigt och kan man lära sig acceptera den tror jag att den snabbare går över. 
 
Tips vid fatigue:
- VILA!
- Ta dig ut på promenader, om de så bara är på tio minuter. 
- Yoga, yoga, yoga! 
- Ha ett litet mål med dagen - laga lunch eller häng en tvätt. 
- Tillåt dig att vila framför tv:n.
- Hitta en hobby som inte kräver för mycket fysisk/mental aktivitet (brodering, målning etc).
- Gråt om du behöver.
- Berätta för din omgivning så du kan få rätt stöd.
 
Innan jag själv drabbades av cancer hade jag en snedvriden syn på psykisk ohälsa, utbrändhet, depression och liknande. Någonstans inom mig såg jag ner på människor som drabbades av detta. Jag tänkte att de behövde mer självdiciplin, kanske kunde försöka vara mer positiva men framförallt röra sig mer. I vår svenska kultur verkar vi hylla människor som kan hantera mycket stress, som jobbar mycket och fyller alla dygnets timmar med aktiviteter.
 
Ett ofräsch synsätt vi borde ha skrotat för länge sedan. Själv har jag varit där och vill aldrig mer tillbaka till det. MEN det är inte fören man står på andra sidan som man får respekt för dessa sjukdomar/symptom. Trist att en ska behöva drabbas för att öka kunskapen och förståelsen. 
 
cancer - cancerbaksmälla - fatigue - utmattning

Arbetsträning och träningsglädje

Så underbart skönt att kunna skiva att det går åt rätt håll. Att den värsta av tid nu passerat. Att det blir bättre.
På bara två månader är det som livet tagit en tvärvändning. 
 
Jag har redan hunnit arbetsträna i en hel månad och det går så bra att det redan nu är dags för att växla upp tempot lite. Jag har dessutom så pass mycket ork att jag orkar med fysiskt krävande träningsmoment. 
 
Jag promenerar, simmar, gympar och går på mediyoga två-tre gånger i veckan. Blickar jag tillbaka till sommaren var det en pärs att bara simma 500 meter. Det kunde kosta mig en hel dag att få till den aktiviteten. Det fanns även stunder då jag inte klarade av köra bil eller gå över till min bästa vän för en fika. 
 
Se på mig nu - jag börjar planera för framtiden igen. Börjat slipa på mitt CV och funderar på vad nästa fas i livet ska bli. För första gången i mitt liv är känslan av att faktiskt inte veta otroligt skön.
 
Det är en befrielse att släppa alla förväntningar, släppa pressen med vad som "måste" ske inom sex månader. Arbetsträningen är inget långsiktigt projekt, det tar slut när jag jobbat upp min förmåga att "mäkta med" en anställning. Vilket kan innebära allt från två till fem månader. Vad händer sedan? INGEN ANING.
 
Och det är skönt. Bara så skönt. Jag får utrymme att fantisera och drömma om vad jag verkligen vill göra här i livet och tror mig veta redan nu vad det är. Hoppas jag får möjligheten att jobba i ett yrke där jag kan ta med mig mina livserfarenheter och kan hjälpa och stötta andra. Jag vill föreläsa, bli klar med min bok, jobba med människor och vara en röst för de som inte orkar. 
 
Förresten, mitt hår har blivit så galet långt nu. Jag börjar känna igen ansiktet som jag ser när jag kollar i spegeln. 
 
 
Bröstcancer - Rehabilitering - trippelnegativ