Det här är något jag tycker vi borde prata mer om - att dela ut råd som en person inte ens har bett om. 

Ett av de första oombedda råden jag fick efter att ha drabbats av cancer, vilket för mig då var en extremt främmande sjukdom, det var att sluta med socker.

 

Ett råd som kommer i tid och otid. Det sägs vara lösningen på min sjukdom. Sen kom rådet om att avstå kött. Efter det hade vi rådet om att följa en ketogen kost som sedan möttes av rådet att sluta med soja. Sedan avråddes jag att helt avstå från mejerier. Jag fick också ett mail där någon rekomenderade mig att äta rå kost i kombination med 5:2 dieten och att det inte är helt fel att "juica" mellan varven. 

 

Jag förstår grundtanken, att avsikten liksom är att hjälpa någon. Men här är mitt "oombedda råd" till er (läs och se skillnaden) exempelvis - jag hade blivit väldigt tacksam om någon hade nämnt hampla-olja för mig under tiden då jag gick på cellgifter då det hade ökat effekten av behandlingen samt skonat mig lite från illamåendet och fatiguen. Eller att jag skulle införskaffa mig nagelbandsolja för att smörja mig med regelbundet för att minska risken för att tappa naglar under behandling.

 

Här pratar vi alltså om något man kan tillföra för att underlätta en människas liv - inte någon jäkla pek/skämspinne som talar om vad man INTE ska göra. Det kan vara så rysligt ångestbetingande för individen. Jag känner ofta skuld och skam och allt detta påpekande har lett till att jag knappt vågar äta mat överhuvudtaget. Jag la skulden på mig själv - och det var något jag absolut inte behövde när jag stod mitt i chocken. 

 

Jag är i dag en förespråkare av vegetarisk- och ekologisk kost. Jag tycker att alla borde sluta med halvfabrikat i den mån de kan och detsamma gäller just socker. Jag tycker att alla kan minska på köttkonsumtionen, sluta köpa produkter med palmolja och ta det lite mer vackert med hudprodukter som inte är svanenmärkta. Och svar ja - jag uppmanar nog många runt mig att tänka om gällande just detta. För att jag vill se en bättre och friskare värld för våra barn och barnbarn. För jag älskar djur, skogen och haven. Det är ju ett ansvar vi har. Hoppas ni ser skillnaden och poängen jag vill nå med detta inlägg. 

 

"Men hur ska jag göra då" tänker du som sitter inne på botemedlet mot cancer? Ja - du kan börja med att hålla käften. Jag vill absolut lära mig om hur jag kan och bör förändra min livvstil till det bättre, men det kan jag ta med min onkolog, dietist och kurator - tack.