Värmevallningar
Självklart har jag drabbats av klimakteriet.
Ladies please – can we talk about this? Alltså dessa värmevallningar. Det startar med en brännande känsla i huvudet som sedan sprider sig ner till resten av kroppen. Man svettas och brinner upp inifrån. Och det kommer några gånger per timme och är som värst på nätterna. När jag häromdagen var på ett yogapass trodde jag att jag hade drabbats av panikångest. För det kan ibland kännas lite så, man blir varm och yr – instant panic. Men jag resonerade med mig själv och räknade snabbt ut att det bara var vallningar. Det är så vidrigt.
En obeskrivlig känsla som kanske många som har gått igenom klimakteriet känner igen sig i. Anledningen till att jag får dessa oönskade värmevallningar är för att min livmoder och dess äggstockar har gått in i en dvala på grund av en spruta jag tar i samband med cellgifterna. Som ni kanske redan vet kan cytostatika göra en infertil. Därför får jag denna sprutan i förebyggande syfte så att inte livmodern ska ta lika stor skada. Målet är så klart att jag ska kunna återfå min fertilitet efter denna tid. "fingers crossed".
I går var jag på julpyntsshopping med min käre mor och när de där vallningar dyker upp i tid och otid vill man bara slita av sig peruken, vinterjackan och även kläderna för den delen och rulla sig naken i snön. Men sedan tvärvänder det och man blir jättefrusen istället.
Har ännu en gång plöjt igenom Sex and the city boxen (alltid lika upplyftande serie). I serien får en av huvudrollsinnehavarna Samantha Jones bröstcancer och man får följa med henne i alla stegen. Och visst skrattar och relaterar man när man ser vissa scener – särkskilt svettvallningarna hon drabbas av. Samantha springer ofta runt naken och viftar med ett papper eller liknande för att lufta ansiktet (vi har alla varit där). Och vid ett tillfälle håller hon ett tal på en stor bröstcancergala och väljer till slut att pausa för att säga "Oh hell with it", Sedan kastar hon av sig peruken och kontrar med "Much better".
