När man tar cellgifter så händer det mycket med kroppen. Även det yttre får sig en törn då man bland annat tappar håret. Jag hade bestämt mig redan innan för att raka av mig det. Om det var något jag skulle ha kontroll över så var det när mitt hår skulle trilla av.

Så i lördags tog jag kontrollen tillsammans med min sambo och mina föräldrar. Jag gjorde en passande och lugnande spellista och sen var det bara att raka på. 

 

Det var många blandade känslor och humöret växlade mellan skratt och gråt. Men av åkte det och ganska så snabbt insåg vi att jag faktiskt rockar kort hår. Jag har fortfarande inte kännt för att använda min peruk heller för den delen. Dock har jag inte blivit bekväm med att visa mig med rakad skalle på öppen gata. Är inte redo för allas blickar än. Allt har sin tid.