Och så kom Johan

Jag hade länge sprungit på villovägar. Sökt. Förvirrad – famlandes i mörker. Det där med kärlek var nog inte riktigt min grej. Jag tänkte ofta på hur körd jag var när det kom till tvåsamheten.

Envis och självständig – aldrig skulle någon få utnyttja min kärlekshungrande törst igen. Men så kom den där dagen, den där dagen då jag insåg mitt egna värde. Jag gjorde slut med självföraktet och släppte taget helt och hållet. Och då, då kom Johan.
 
Johan var killen som hade allt det där som jag så länge hade fruktat - hus och ett fast jobb.
Men eftersom det här med att springa ikapp sig själv inte riktigt funkade för mig i längden så släppte jag helt taget och följde min magkänsla. Det bästa beslutet jag någonsin tagit.
 
För Johan har räddat mig. Han står ut med mina demoner och nu även min bröstcancer. Han är ung och ska inte behöva tacklas med sådan skit. Han ska ju vara i Tyskland på Oktoberfest och dricka billig bärs med sina vänner. Men istället är han här med mig. 
 
I torsdags opererades mitt högra bröst bort. Det är en väldigt stor del av en kvinnas yttre. Numera är jag vanskapt och ser inte alls längre ut som genomsnittskvinnan. Men Johan säger att han inte kunde vara lyckligare – nu är ju cancern borta (åtminstonde tumören). I morse fick han hjälpa mig in duschen och skrubba rent mig likt en undersköterska på äldrevården.
 
Trots allt det vackra han gör för mig kan jag bli irriterad och arg på honom. Men det handlar egentligen aldrig om just honom. Det handlar om att jag slåss med mitt innre. Vart jag än går följer cancern med mig. Den finns och växer inuti mig. Det är svårt att skaka av sig känslor som dödsångest, panik och likgiltighet. 
 
Jag vill att Johan ska veta att han är min hjälte i det här. För utan honom hade mörkret varit om inte ännu mörkare. Johan gör att det helvetetet jag just nu genomlever är så bra som det bara kan bli. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka honom och visa hur mycket han betyder för mig när känslorna ständigt sviker. Du är underbar. Föralltid din. 
 
 
 
 
Ida

Så fint skrivet, du och Johan är lyckliga som har varandra ❤️

Anonym

❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Anonym

❤️❤️❤️ Jag är så glad att du vågade boo! Du är värd ALL den fina kärleken i världen!