Jag måste säga att trots vissa dagar kan vara riktigt utmanande och kännas hopplösa så kommer många dagar med ljus och nytt hopp. Den senaste tiden har jag tagit kontakt med och kontaktas av andra kvinnor som har gått igenom eller som just i detta nu går igenom samma resa som mig. Och jag måste säga att alla dessa kvinnor bär på ett sådant mod och kommer med den härligaste och mest oslagbara energin man kan tänka sig. 

 

Det gör mig otroligt ledsen att vi är så många som tvingas ta oss igenom stormar som dessa. Att vi är så många som gång på gång måste sätta livet på paus. Men när vi kommer ut på andra sidan så är vi lite mer uppgraderade. Vi går från att brytas ner till att transformeras till ren och skär styrka. Vi ser på livet med nya ögon och njuter och tackar för varje ny morgondag som vi får vakna upp till. 

 

Det vi alla har gemensamt är hur läskigt det ibland kan vara att bara "leva". Jag har förstått att skräcken för ett återfall är en vanlig förkommande tanke som vi alla tampas med. Det är ett ärr som för alltid kommer att leva kvar inom oss, ett ärr vi kanske aldrig kommer att glömma men ett ärr som kommer att blekas med tiden. Jag har en stor förhoppning om att för varje år som går så ska jag kunna slappna av mer och mer. Jag längtar dit, åh så jag längtar in i framtiden. Till en frisk framtid!

 

Jag vill verkligen tacka alla mina fina bröstsytrar som har ställt upp för mig, en för dem helt okänd människa. Det enda jag kan säga är att jag själv kommer att ge tillbaka när någon annans liv sätts på spets. Det är underbart att se hur mycket den här sjukdomen för människor samman. Som jag känner i daf så kommer aldrig vara "tacksam" över cancern. Den är orättviss och hur överjävlig som helst. Men hur sjukt det än låter så tror jag att jag en dag kanske kommer vara just det, tacksam. För när man inser att livet är dyrbart och att det kan tas ifrån en på två röda. Då tänker man om. Big time. Man får en helt ny syn på livet – hur klyschigt det än må låta. Man är noggran med att tala om för de man älskar, hur mycket man faktiskt älskar dem.